Frukt...
Min dator strulade ju.
Imorse var jag så sur,så det gick inte att prata med mej.
Jag fick ju låna Mats dator.
Men det är ju långt ifrån sin egen.
Och inte fan kommer jag ihåg alla adresser i huet heller.
Så jag blippade mellan FB,Expressen och min blogg.
Jo,man kan Googla.
Men det var jag för sur för att gita med.
Men Mats satte sig ner,och ordnade till den.
Ojisses vad glad jag blev.
Dagen har lunkat på.
Gjorde en köttfärslimpa till middag.
Potatis,gräddsås,rivna morötter,kokta rödbetor(till mej),lingon och vinbärsgelé till det.
Gottit.
Ska strax trava i säng.
Sitter och käkar lite frukt.
Physallisar (Fy fäään vad sura dom är)
Päron
Gul kiwi
Och Sharonfrukter.
Kan det heta så tro?
Första gången jag äter det.
Jävligt goda är dom i allafall.
Det kommer så mycket olika nya sorters frukter alltså.
Vissa vet man fanimej nte ens hur man äter.
Ska dom skalas eller inte.
Jag skalade inte Sharonfrukten.
Bara skar den i klyftor.
Har inte en aning om,om den ska skalas eller ej.
Men...det slank ju ner iallafall.
Mojjan berättade för mej, om när hon fick en apelsin i sin hand första gången.
Inte en susning om vad det var bara.
Det här var ju när hon var liten.
Tippar 1930-tal nångång.
Hon tog mod till sig och bet en tugga.
Jo för fan,den var ganska god.
Men det yttersta var lite segt och beskt.
Nu skrattar man åt det.
Och det gör säkert nån som läser detta,och VET hur man äter Sharonfrukt.
Nä hörrni.
Sängen hägrar.
Allihopa...
Jippijaj...
Jäääj!
Mats har fixat min dator.
Nu är jag glad igen.
Sur...
...Är jag.
Min dator strular.
Så nu måste jag sitta med Mats laptop.
Skit.
Allting blir så trökigt.
Inte en enda sida finns ju på favoriter.
Jag får googla mej fram till ALLT!
Och leta gamla bilder från bloggen.
Suck.
Nu blir det nog inte mycket bloggande.
Sur.
Är vad jag är!
Helt handlingsförlamad blir jag också.
Igårkväll satt jag och tjurade vid TV:n
Men fy fan vad tradigt det var.
Sen satt jag mej med en hög papperstidningar.
Suck.
Skittrökigt ju.
Tillslut så masade jag mej i säng.
Men jag har sovit som en kratta.
Oroat mej för min älskade dator.
Kanske hade den ont?
Nå.
Idag kanske jag får nåt gjort istället då.
Eller så kryper jag under täcket och tjurar hela dagen.
Vi får se.
Allihopa...
´
Take it iiiiisi...
Jag glömde inte att blogga i morse.
Jag bara sket i det.
Gick upp och käkade frukost.
Sen tog jag tjugo minuter stödvila.
Sant.
Inte en minut längre.
För sen stack vi till Knutstorp.
Fick kört ett lass med grejor till tippen,som Siv aldrig kommer att få nytta av.
Igår var jag så deppig,så jag glömde rent av att fira.
För 28 år sedan, stod jag på trappen till min lilla 2:a i Knutstorp.
Året var 1984.
Jag var 19,skulle fylla 20 i Mars.
Farsan,Siv och Roger hade flyttat ner ett par år tidigare.
Närmare bestämt i Maj 1982.
Och nu stod jag här.
Och hade inte en jävla aning om hur allt skulle bli.
Jag blev våldsamt förälskad i Skåne.
En kärlekshistoria som håller i sig än.
Visst.
Jag har varit upp och provat bott i både Falun & Hofors igen.
Men Skåne drog, som tungan till en trasig tand.
Och här har jag funnit ro.
I min bohemiska själ.
Jaja.
Tillbaka till verkligheten efter värsta nostlgitrippen.
Fiskarna i dammen till ett exempel.
Det har ju fröset ett taga nu.
Tjock is på dammen.
Jag sa till Mats att det nog var bäst att ta in dom nu.
Så han skred till verket.
Först hacka hål på isen...
´
Sen ösa upp iskluvorna,så han skulle hitta firrarna...
´
Och nu är dom här...
´
Inte särskilt glada.
Mats väckte dom ju mitt i vintervilan.
Men det får dom leva med och sömna om.
Annars fanns ju risken att dom fröset fast.
Men det fattar ju inte dom.
Jahejåhå...
Bläääää...
´
Ingen vidare dag idag hörrni.
För mej alltså.
Hoppas verkligen ni har haft det bra.
Ska gå och lägga mej.
Förhoppningsvis mår jag bättre i morgon.
Allihopa...
Tyckasyndommej-dag...
Fredag igen då.
Strax iväg på lite ärenden.
Den där drömmen jag hade,tolkas tydligen som att jag glömmer bort mej själv.
Sätter andras välbefinnande före mitt eget.
No shit!?!?!
Gör jag alltid.
Och det resulterar i att jag får stå åt sidan.
´
´
Kanske dags att ändra på prioriteringarna.
Tänka lite mer på mitt eget välbefinnande.
Sluta vända ut och in på mej själv,för att pleasa andra.
Sluta vara rädd för vad andra ska tänka och känna.
Charlie sa en dag:
Mamma...Du MÅSTE lära dig,att du inte kan rå för vad andra tycker, tänker å känner.
Var du dig själv,och folk får ta dig som du är.
Eller vara utan.
Deras eget val.
En klok flicka jag har.
´
´
Det har gått så långt,att jag inte ens kan tro på,när folk ger mej en komplimang.
Vad är dom ute efter?
Säga att jag är fin?
Jag fick ett mail från en gammal "kompis".
Det var så fint,så jag nästan började gråta.
Så kom tankarna.
Vafan?
Har h*n inte sett hur jag ser ut på mina bilder.
Tjock och ful och eländig.
Det var min första tanke.
Varför skulle h*n bry sig om mej?
´
´
Jag funderar varje dag på,varför jag finns till.
Ja,inte är det för mej iallafall.
Jag kliver upp.
Sätter mej vid datorn.
Äter frukost.
Plockar lite.
Handlar om det behövs.
Sätter mej vid datorn.
Hoppar i säng.
´
´
Och jag blir alltid tagen för given.
Jamen,det kan Sussie göra.
Hon går ju bara hemma.
Tänk om jag kunde byta.
Jag hade gett en miljon för att kunna jobba.
Komma ut bland folk.
Jag har ju för fan blivit folkskygg.
Rejält folkskygg.
´
Snacka om att ha en tyckasyndommejsjälv-dag.
Fast det är Fredag och allt.
Som om det skulle vara nå bättre än nån annan dag.
Alla dagar flyter liksom i samma fåra.
´
´
Jag får inte ens var ledsen över att min pappa somnat in.
Det är ju för fan 14 dagar sen.
SKÄRP MEJ!!!
De är sant.
Har fått det rakt i ansiktet.
Ska jag bara gå här och tänka på mej själv?
Ego.
Det finns ju faktiskt folk som behöver hjälp.
´
´
Jag är INTE ute efter medlidande.
Bara skönt att skriva av sig.
Kanske tar jag bort detta inlägget senare.
Kanske inte.
Och ni som läser min blogg får ta den för vad den är.
Mitt liv.
Min vardag.
Ibland är det upp och ibland ner.
Idag är det rejält ner.
Om ni inte har märkt det menar jag ;)
Nu...
Frukost!
Allihopa...
´
´
Helt okej dag...
´
Ganska bra dag idag.
Vardagsrummet är som nytt.
Jag blir ju aldrig klar tills i morgon.
Men det skiter väl jag i.
Det går framåt iallafall.
Och det blir fan så fint.
Imorgon ska jag bara iväg en stund på förmiddagen.
Åke måste ha påfyllning i skålarna.
Och så lite helggott till Faxe.
Sen ska jag ut till COOP och hämta mitt tyg som jag beställt.
Ska bara städa klart,sen blir det ett ansiktslyft här på altanen.
Ska måla om.
Har aldrig trivts med färgen på väggarna här.
Liksom lite grå.
Jag änt så förtjust i stenfärger.
Jag lutar mer åt brunt,vinrött,rött och rosahållet jag.
Äh,ni fattar.
Nu ska jag snart traska in i säng.
Det tar på krafterna att storstäda.
Och inte ens en miniliten stödvila heller.
Nå.
Det tar jag igen en annan dag.
Allihopa...
´
´
Sovmorgon...
Vad länge jag sovit ett par mornar nu.
Klockan har varit runt nio,när jag slagit upp mina mörkblå.
Faktiskt skönt.
Och inte spelar det roll heller.
Jag har ju inte nåt att passa precis.
Så lagom skön är drömmen jag drömmer.
Den ger en sån otäck klumpimagen-känsla när jag vaknar.
Och den klumpen sitter i läääänge.
Ska se om jag kan tyda den.
Så återkommer jag om vad den handlar om,och vad den betyder.
Får väl stånka på med städningen idag.
Har iallafall fått bort julbelysningen i fönstren.
Där vi sitter och käkar,har jag till och med putsat fönstret.
Bara en sån sak.
Men idag ska jag ingenstans.
Så jag kan lägga hela min själ i städning.
Lät väl poetiskt och fint?
Nu ska det bara hända också.
Har inte så mycket att blogga om känner jag.
Städningen hägrar.
Eller inte.
Men frukost ska vi äta iallafall.
Jag och Faxxi.
Allihopa...
Voffo på rymmen...eller inte!
Nu har jag ropat mej hes,och visslat mej torr i truten på min hund.
Han gick ut och blev ute oroväckande länge.
Tillslut så började jag ropa på honom.
Nä...ingen hund.
Nå.
Han hade väl nåt viktigt att göra,tänkte jag.
Det gick väl en tio minuter till.
Då öppnade jag altandörren och visslade.
Nä...ingen hund.
Det är annars ett säkert kort.
Att vissla.
Då kommer han som ett skott.
Men inte nu.
Fan...nu började jag bli nervös.
Tänk om han hade rymt.
Vänder mej om och ska till att hämta skor,så jag kunde gå ut och titta efter honom.
Pang!!!
Rakt in i nosen på just den försvunna hunden.
Vafan???
Hur kom han in?
Vem släppte in honom liksom?
Charlie trynar i sin håla i källaren.
Och Mats drar timmerstockar på soffan.
Jaha!
Återstår bara jag då.
Kommer då rakt inte ihåg att jag öppnat till honom.
Han såg lite snopen ut när jag snurrade runt.
Där har han stått,bakom ryggen på mej och kikat ut.
Funderade klart vem jag kallade på.
Nu ska jag skutta i säng.
Nåja...kanske inte direkt skutta.
Det skulle väl vara till att utmana fibron.
Men i säng ska jag iallafall.
Så...
´
´
´
´
´
Monika: Ingen tidsförskjutning.
Publicerade i morse och det syntes då på min dator.
Prova uppdatera när du kommit in på sidan.
Eller så är det tidsskillnad.
Du får ju tänka på att jag bor i söööööder!
Olika tidszoner helt enkelt 
Nummer 1...
Satt mej och skulle ringa till tandläkaren.
08.58 var klockan
Lade märke till det på datorskärmen.
"Du har nummer...ETT i kön"
Började ju bra ju.
Sen gick det några sekunder.
"Du har nummer...ETT i kön"
And so on and on and on...
09.23 svarade dom.
Herreminnågon!!!
Jag ringde nog mitt i kafferasten.
Inte vill man gärna lägga på heller,när man sitter med ett sånt läge som nummer ETT i kön.
Jag ger mej fan på,att om jag lagt på och ringt om igen,då hade jag hamnat på nummer 16 i kön.
Och det hade jag ju ingen lust med.
Nu fick jag vänta länge ändå.
MEN...Jag hade nummer ETT i kön iallafall!
Idag skiner inte solen.
Bra.
Då kan jag putsa fönster i lugn å ro.
Det funkar ju inte riktigt bra när den står på.
Skyller jag på iallafall.
Ikväll ska vi till Willys.
Billigt kaffe!
Det var då fan på tiden.
Har fått köpt flera dyrepaket.
Men nu så hade dom billigt på just Willys.
Fan vad kaffe det går i detta huset.
Satt en dag och tänkte.
Jag laddar kannan på kvällen med en och en halv liter vatten.
Det kaffet smuttar jag på till hännåt middag.
Då bryggs det en ny kanna på en och en halv liter.
Det räcker väl till framåt sex.
Återigen en ny kanna på en och en halv liter.
Det kan hända att det blir lite kvar.
Men det är sällsynt.
Fyra och en halv liter kaffe om dagen!!!
Nu dricker jag ju inte allt själv.
Men närapå.
Härhemma är kaffe verkligen livets dryck.
Nu blire strax frukost.
Faxe brukar få slunten av flingorna jag äter.
Häromdagen glömde jag det.
Han tittade på mej med anklagande blick.
Så jag hällde upp lite flingor och mjölk till honom.
Och nu så far han upp som ett skållat troll,så fort det vankas frukost.
Egen skål med flingor ska han ha.
Dom lär sig fort.
Och klart han ska flingor till frukost.
Det smakar väl gott i lilla munnen på honom med.
Nu.
Är det slutsurrat.
Allihopa...
´
´
´
Wierd?
´
Idag gjorde jag en paj på resten av smördegen.
Fan vad nimt.
Istället för allt jävla jobb med en vanlig pajdeg.
Iallafall.
Idag kokte jag broccoli,knaperstekte bacon,och fräste lök.
Ner med allt i formen.
Sen lade jag på brieost i tunna skivor.
Vispade ihop grädde och ägg och hällde över.
Sist så petade jag ner körsbärstomater.
200 grader i 40 minuter.
Mams.
Tummen upp för pajer.
Här tuffas det på i sakta mak.
Med städningen alltså.
Jag kommer ju på så knäppa saker mitt i allt.
Som idag när jag skulle damma av en ljuslykta.
Helt plötsligt kom jag på, att det skulle vara fint med decoupage på ljuset.
Började rota bland alla servetter jag har,och skred till verket.
Ja,så går där en halvtimme eller så.
Och jag kommer INTE vidare i städningen,om jag inte gjort det jag tänkt.
Mitt i allt började jag plantera om blommor.
Och frosta av frysen.
Jag suger på att bara städa.
Får alltid nån briljant idé,så har jag glömt städet.
Ja.
Sån är jag.
Konstig men snäll.
Det sa Charlie en dag.
Mamma...Du är konstig men snäll.
Jahapp!
Och nu nattar denna konstiga MEN snälla människa,er och blogg.
´
´
Kallt idag...
Ser ut att bli ännu en fantastiskt vacker och kall dag.
Det är alldeles vitt ute.
Men inte av snö,utan frost.
Sitter och fnular, på om jag inte behöver köra iväg i nåt ärende.
Så jag får använda min rosa isskrapa.
Igår skrapade jag med andakt.
Första isskrapet denna vinter.
Vi har haft en otroligt mild vinter.
So far.
Gräset OCH ogräset har växt hejvilt.
Penseérna har blommat hela tiden.
Sanslöst.
Idag känner jag mej ganska pigg.
Hittills alltså.
Det kan ju svänga fortare än ett ögonblink.
Men nu ska vi vara positiva.
Klart som fan att jag kommer att vara pigg HELA dagen.
En liten smilbandsdragare så här på morgon:
´
Nu ska jag käka frukost.
Sen ska jag...
Allihopa...
POFF!!!
Jag fick ett par trådlösa hörlurar av Siv.
Kanoners ju.
Trodde det fattades en sladd,men det visade sig att den fick man köpa för sig.
Vi letade bland alla sladdar vi hade hemma,men nej.
Eller det heter väl adapter.
Iallafall så gick det med batterier också.
Sånt där fyrkantigt ni vet.
Men det var klart slut i själva apparaten,så ett nytt skulle införskaffas.
Körde ut till Coop,för jag skulle handla lite annat också.
50 kronor för ETT sketet batteri!
50 KRONOR???
Nä tack du!
Mats skulle få äran att handla ett på Biltema.
50 KRONOR???
Tssss...
Så kom Siv hit idag.
Med sig hade hon ett par nya högtalare till min dator.
Jätteglad blev jag.
För mina är så där.
ÄNNU gladare blev jag,när jag lite senare upptäckte att adaptern till h-talarna,passade i mojängen till mina trådlösa hörlurar.
HA!
Nu behövde jag inget sketet batteri för 50 KRONOR!!!
Eat your heart out COOP!
Tänkte jag.
Satt mej,rejält uppspelt vid datorn.
Meckade i sladdar och satte högtidligt på mej mina fina hörlurar.
Letade upp Youtube för att lyssna på nåt bra.
POFF!
Lät det i mojängen till h-lurarna.
ÅJÄVLAR...vad rädd jag blev.
Slog av mej h-lurarna så dom hamnade på golvet.
Vågade inte ta i mojängen.
Var ju skiträdd,att den skulle vara strömförande.
Slet ur kontakten ur uttaget.
Kaninpuls x 2 kan jag lova.
Luktade på mojängen och det stank bara bränt.
Det visade sig att det inte var nån bra idé.
Bara för att sladden passar,så behöver inte det betyda att det funkar.
Volt å watt och vettifan allt.
Fick nämligen en lektion i elektronik av Mats när han kom hem.
+ en jävla massa suckande och skakande på huet.
Så nu är jag ägare av ett par helt värdelösa trådlösa hörlurar.
Känns som om snålheten bedrog visheten på nåt sätt.
Men jag har fina högtalare iallafall.
Och inte fan kan man säga att dagarna är händelselösa heller.
Fastän jag bara har mej själv som sällskap.
Det är mer än nog.
Jag själv alltså.
Häpp!
*
Allihopa...
´
Am I loooosing it???
USCH!
Men det ser ut att bli en grann dag iallafall.
Alltid något.
Det ser också ut som om jag får användning för min fina rosa isskrapa.
För FÖRSTA gången denna vinter.
Hoppas.
Bara det inte töat tills jag ska iväg.
Det är säkert riktigt kasit också.
Mindre kul.
Så kör för allt i världen försiktigt.
Idag då?
Ska jag äntligen få tummarna ur r*ven,och få någonting gjort?
Ja,det är ju tanken iallafall.
Kan ju åtminstone ta ner ur fönstren,så känns det lite bättre.
Kanske.
Men jisses vad tankspridd jag har blivit.
Just nyss,reste jag mej från bloggandet,gick ut i köket och bara stod där.
Jag har inte en aning om vad jag skulle.
Det var säkert en tanke bakom det.
Men vilken?
Har inte en susning.
Är så hela tiden.
Charlie speciellt har märkt det.
När hon pratar med mej,så bara går jag.
Mitt i en mening.
Och inte vet jag vad hon pratat om heller.
Väldigt otrevligt beteende.
Men jag märker det ju inte själv.
Suck.
Nu ska jag ta mej litta frukost.
Fil å flingor får det bli.
Lätt och bekvämt.
Allihopa...
´
Check!
´
´
Så.
Kålpudding= Check
Bones= Check
Dusch= Check
Och nu sitter jag här.
"Så ska det låta" var ju ikväll.
Har dom flyttat det från Fredag till Söndag?
Muppar.
För på Söndagar tittar jag ju på Bones klockan åtta.
Tack o lov för SVT/Play.
För det programmet tycker jag är bra.
Det ska jag titta på,så fort jag nattat er å blogg.
Imorgon blir så gott som en hemmadag.
Bara yttepyttelite ärenden på förmiddagen.
Siv skulle komma in en sväng.
Jag släpper minsann inte in någon annan just nu.
Folk skulle idiotförklara oss,om dom såg skicket på lilla huset nu.
Grannarna tror väl att jag är tokig,som har julstjärnor kvar i fönstren än.
Men vafan...
Jag hittar INTE orken.
Vill bara sova.
Så ligger det till.
Nu mina vänner,tackar jag för mej för idag.
Allihopa...
´
